Den friheten var magisk
Efter en lång och intesiv utbildningsdag fylld av information om hur alla världens bredbandsanslutningar fungerar, frågeformulär och samlyssning har jag nu fyllt hela min afton med yogans magiska energi.
Jag minns mitt första möte med yogan.
För ungefär fem år sedan var första gången jag stod på yogamattan. I ett rum fyllt av ljus och fängslande energi. Det var under mitt första år på animationslinjen, när jag precis börjat kliva på stigen bort från anorexin. Bort från det som varit jag under flera års tid.
Instruktören var lugn men samtidigt sprudlande, fylld av livsenergi och acceptans. Medveten och mjuk.
När passet var slut var det med en omtumlande men samtidigt glad och lugn känsla som jag förde samman mina händer framför hjärtat och bugade i namaste. Tackade mig själv, min kropp, gruppen och universum. Det var som att jag äntligen hittet en plats att andas på, en plats där ätstörningen inte fick följa med in. Hen blev kvar utanför, som att hen var rädd för mattan.
När passet var slut var det med en omtumlande men samtidigt glad och lugn känsla som jag förde samman mina händer framför hjärtat och bugade i namaste. Tackade mig själv, min kropp, gruppen och universum. Det var som att jag äntligen hittet en plats att andas på, en plats där ätstörningen inte fick följa med in. Hen blev kvar utanför, som att hen var rädd för mattan.
Nu flera år senare är jag så otroligt tacksam för att jag greppade tag i nyfikenheten. Tacksam för att jag träffade Lin. Tacksam för all den kunskap jag fått om mig själv.
Tacksam för att jag är jag, och att min kropp är mitt tempel.
♥